Om att säga nej för att kunna vara närvarande
Idag har jag valt att säga nej.
För ett tag sen blev jag tillfrågad om att vara med på en lunch för att samtala kring en ideell verksamhets framtid och utveckling. Jag har ingen koppling till dem utan blev tillfrågad på grund av min kompetens och kunskap. Jag sa först nej, men blev övertalad och tyckte att; OK, blir jag bjuden på lunch kan jag offra en timme av min tid för en god sak.
Idag visar det sig att lunchen kommer att vara i tre timmar och att jag förväntas komma påläst. Plötsligt en dags arbete istället för en timmes lunchsamtal. Eftersom det är viktigt för mig att göra ett bra arbete i de sammanhang där jag väljer att lägga mitt engagemang så valde jag att vänligt men bestämt tacka nej. När förutsättningarna ändrades så drastiskt kände jag att jag inte skulle kunna medverka på ett sätt som skulle göra mig nöjd med min insats. Där jag är, vill jag kunna vara till 100 %.
Hur tänker du kring att sätta gränser som företagare? Skriv gärna en rad i kommentarsfältet!
Var går dina gränser? Hade du sagt nej från början? Eller hade du genomfört det trots att förutsättningarna ändrades på vägen?
- Innovation och företagande för ett hållbart Skåne - 13 januari 2021
- Panlegis – varning! - 6 mars 2020
- Ett hållbart Skåne genom socialt företagande - 13 augusti 2019
