Valborgstalet 2015

Måsängen, Kävlinge

Hej! Jag heter Maria Kullberg. Jag driver företaget KullbergUtveckling AB. Det består av mig och just nu en praktikant. Jag arbetar med att utveckla företag och hjälpa företagare till framgång.

Jag är engagerad i näringslivet här i kommunen. Bland annat genom den nya föreningen Kävlinge Furulund Samverkan som finns till för att bidra till en positiv utveckling av området. Det är denna förening som står bakom vårmarknaden nästa helg till exempel. Vår ordförande Marie Nilsson (Radio Nilsson) är här ikväll och står för ljudet. Det här är ett fantastiskt roligt arbete där jag träffar och lär känna många människor från vår omnejd.

Jag tycker om Valborg och kan nästan inte minnas att jag har missat att fira Valborg någon gång! Det finns något tryggt och behagligt i traditioner som denna.

Jag tror man brukar säga att Valborgstraditionen går tillbaka till 1800-talet. Och tänk att just precis i detta nu samlas människor på ja, inte vet jag, men tusentals platser runt om i landet. Det är kallt och kyligt men vi samlas i värmen av en eld för att hälsa våren välkommen. Vi sjunger ”vintern rasat ut” och ”välkommen sköna maj”.

Just att sjunga in våren är det jag brukar göra här – jag är med i kören sen många år. I år blev det även min uppgift att hålla talet till våren, och jag kan knappt tänka mig någon mer angenäm uppgift. Tack för det stora förtroendet.

Våren är fantastisk! Det är nu moder natur hämtar sig efter en lång och kylig viloperiod. Bit för bit reser hon sig, knoppas och slår ut i blom. Lite i taget så att vi kan njuta och få en chans att hinna med i utvecklingen. För utveckling är vad det handlar om. Precis som Karin Boyes berömda dikt. Första anblicken säger att den handlar om en knopp som ska slå ut, men lika mycket handlar den om oss människor. Att utvecklas är inte lätt.

Ja, visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja, visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
– och det som stänger.

Nej, inte är det lätt att utvecklas alltid. En del förändringar kommer successivt utan att vi märker det. Andra omgärdas av skyddsmekanismer som håller oss tillbaka och säger att det är farligt, det där nya. Det gäller oss som individer. Det gäller när vi vill utveckla våra karriärer eller företag. Och det gäller oss som grupp, när omvärlden förändras och ställer nya krav på oss. När nya människor vill komma in och förändra hur vi ser på tillvaron.

Låt oss titta på elden som vi har tänt ikväll. Som symbolen för det vi har samlat ihop av gammalt och visset. Det vi inte längre vill ha kvar för att kunna ge plats åt nytt. Det får göra nytta för oss och skapa värme och ljus. Det håller småknyttet borta så vi kan känna oss trygga. Ta en stund innan du går hem – titta på elden, känn värmen och fundera på vad just du vill göra dig av med och vad du vill bereda plats åt.

Ja, nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
Klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
– och vilja falla.

Att vara ensam företagare är inte alltid lätt. Det kan verkligen vara ensamt på den där grenen och inte veta vad det skulle innebära att släppa taget och låta sig falla. Är fallet hårt, eller vad är det som väntar? Då kan man behöva hjälp av andra. Kanske andra som är på väg på samma håll? Tänk hur flödet får fart där på grenen när dropparna hittar varandra! Eller kan vi ta draghjälp av de som redan är ute i flödet?

Det här är vad jag vill skapa här i Kävlinge. Ett företagscenter som kan ge det flödet och den dragkraft som små företag kan behöva för att växa. För att kunna erbjuda sina speciella superkrafter till sin omgivning. Då får vi ett samhälle som mår bra och utvecklas!

Precis så, som vi nu ser våren gå i full blom runt omkring oss, vill jag se många företag knoppas och blomma ut.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
– som skapar världen

Låt oss nu hurra riktigt rejält och högt för våren! Det må vara kyligt, men vår är det! Ett trefaldigt leve för våren. Den leve:

– Hurra! Hurra! Hurra!